...

Jag vet inte längre vad jag vill.

Vill jag leva?
Vad ska mitt nästa drag bli?

Jag hatar att leva i ovisheten.

Sitter här och känner mig ensam.

Jag är i symbios med mörkret. Vi är ett.

Alla tankarna som bara vill komma till handling.

Någonting inom mig skriker NEJ.

Men jag vet inte om jag kommer kunna stå emot.

Jag kämpar varje dag för livet. Kämpar emot döden.

Hur länge ska jag lyckas mota bort döden? Mota bort alla mörka tankar.



Jag vet inte längre vem jag är.
Jag är delad i två.

Det här börjar bli för mycket.
Ser insekterna som krälar på golvet. Känner hur dom borrar sig in under huden och kryper där under.

Läkarna säger att jag hallucinerar och nu vågar jag inte berätta för dom om min sanning. Dom kommer bara med sina kommentarer, "vad jobbigt det måste vara men det är ju inte på riktigt"
Jo det är visst på riktigt. Skulle det inte vara på riktigt så skulle jag väll inte se dom......



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0